Den 14e juli klockan 04.00 vaknade jag upp av att det var väldigt blött i sängen och jag gick på toa där det fortsatte sippra mer och mer vatten. Det gick i omgångar hela tiden så jag ringde och pratade med förlossningen som sa åt mig att vara uppmärksam på om hon rörde sig och att vi skulle komma in så fort vi kunde för en koll. Jag andades igenom en del värkar hemma i väntan på att vår skjuts samt barnvakt skulle komma. Kl 06.30 sitter vi i bilen på väg in till BB sophia. Kl 07.00 möter vi upp en av barnmorskorna, Kerstin som var med under den första delen där det inte hände så mycket. Jag får CTG på magen och får ligga med den ett tag. Prinsessan mår toppen och jag har en del värkar som kommer med 4-6 minuter emellan och är öppen 3cm. Vi bestämmer oss för att gå ut och gå när klockan är runt 10.00 och när vi är tillbaka på rummet har värkarna avtagit och vi börjar ana att vi kommer få åka hem men då jag har nål i handen och är väl förberedd för epidural så tänker jag även "vi får säkert stanna". Värkarna var jobbiga och gjorde hemskt ont med 3-4 minuter emellan men de gick långsamt. Jag var bara i latensfasen när jag kom in men fick stanna kvar då det stod i min journal att jag ville ha bra förberedelser på ALLT.

13.50 önskar jag att få epiduralen och jag får även testa lustgasen, vilket var halelulja moment!

14.12 kommer narkosläkaren in och sätter in epiduralen vilket var det värsta under heela förlossningen då han kom åt mina kotor i ryggen. Aj aj! :/ När den väl börjar verka så känner jag verkligen hur jag får vila mellan värkarna och samla kraft till det som komma skall.

14.40 kommer min samtalsbarnmorska Caroline in och undersköterska Isabella. .
15:55 är jag öppen 4 cm och dem bestämmer sig för att koppla på värkstimulerande dropp och då minsann började det hända grejer! Värkarna kom mer regelbundet och smärtan blev värre och värre. Vattnet fortsatte sippra hela tiden.

Runt kl 6 ca är jag öppen 6 cm
18.37 lägger barnmorskan bäckenbottenbedövning då jag upplever trycket väldigt jobbigt.

18.55 börjar jag få krystvärkar och tänker "nu gör jag snart ner mig". Men i själva verket var det bara hon som tryckte på och ville ut. Tog i för kung och fosterland i värkarna och upplevde lustgasen som en hjälp genom värkarna då jag kunde ha den att skrika ut i. Barnmorskan håller emot med varma handdukar mellan krystvärkarna.

19.04 hör vi det mest perfekta lilla skriket och vår prinsesa är ute. 
Jag får snabbt vända om och får henne på mitt bröst samtidigt som dem undersöker mig där nere.
Inga sprickningar eller så utan enbart en liten slitning.
Allt tack vare den underbaraste barnmorskan och undersköterskan man kan tänka sig! Utan dem hade jag aldrig fått uppleva en drömförlossning där jag hela tiden är fullt medveten om vad som händer.
Att kroppen är så fantastisk och orkar vara med om en sån här stor grej som att föda ut sitt barn som man har skapat tillsammans med den person som man älskar mest av allt!
Och att det blir hälften jag, hälften honom ! :-)